Prinsessan Leias blogg!

Jag är en periodare vad gäller mat precis som mamma är. Men en sak som jag aldrig tröttnar på är bär!

Jag älskar lingon, blåbär, svarta och röda vinbär, jordgubbar och hallon.

Ibland äter jag jättemycket till mat och ibland blir det ganska lite. Mamma och pappa tjatar inte om att jag skall äta men ibland kan jag få lite bär till maten för att göra den lite mer spännande. Jag gillar sås väldigt mycket också så den kombination är fantastisk. Här kommer jag inte riktigt ihåg vad jag äter men det är någon god sås och bär åtminstone...

Just nu ligger jag i sängen och somnar med pappa. Jag älskar min pappa. Det vet både han och jag helt säkert för jag säger "jag älskar dig" och då skall han svara "jag älskar dig också". Det där också är viktigast. Säger han inte det blir jag arg och påminner honom.

Visste du att jag har varit hemma med pappa mest?
Mamma, pappa och jag var hemma tillsammans alla tre tills jag var fem månader. Då gick pappa tillbaka och jobbade tre dagar i veckan tills juni när jag nästan var ett år. Sen var han och jag hemma medans mamma jobbade i drygt ett år tills jag började på dagis när jag var två år. Så man kan säga att pappa och jag är väldigt nära vänner. Just därför kan det ibland vara så att vi retar oss så mycket på varandra att mamma måste gå in och bryta. Fast vi vet alla tre att pappa kommer vara bäst på mig när jag är tonåring...

En sak som gjorde det väldigt tydligt att jag hade varit hemma med pappa var att jag länge och fortfarande ibland är helt övertygad om att hals heter skägg och haka heter hals.

På mitt dagis är det föräldrarna som har luciatåg. Vi barn är åskådare. Säkert något waldorfpedagogiskt och det känns väl ok men jag kan inte låta bli att tänka på förra årets Luca. Då var vi på öppna förskolan och firade. Jag var Rudolf med Röda mulen.

Snygg röd näsa och mitt långa hår är uppsatt till renhorn.

 

Glad Rudolf och alla tänder är inte på plats ännu.

Jag hade Rudolf på strumpbyxrumpan.

På väg till kalaset.

Jag har min egen spis men på den kan man bara laga låtsasmat. Min mamma kan stå i köket i timmar och bara laga mat så det har jag lärt mig att göra också på min spis. Fast nu har jag börjat intressera mig för att laga riktig mat tillsammans med mamma och pappa. Bäst är att diska men röra är också kul. Jag är ju ganska försiktig så det är inga problem att jag skall bränna mig eller förstöra något så mamma och pappa låter mig hålla på.

Pappa och jag bakar bröd.

Ibland tänker jag att jag nog har tre föräldrar. Pappa, mamma och farmor. Jag och farmor är väldigt bra vänner. Jag var nog bara två veckor första gången jag fick vara hos farmor medans pappa och mamma var iväg på äventyr utan mig.

Under tiden som mamma ammade mig var de aldrig längre bort än ett par timmar. Jag vägrade nappflaska men ammade å andra sidan bara fem gånger per dygn så mamma tjatade inte. När jag började äta riktig mat så var jag mer och mer hos farmor och farfar. Ibland bara på dagen och ibland sov jag där.

Första gången jag sov där var lite oplanerat då mamma och pappa fick magsjuka och inte kunde ta hand om mig. Men sen blev det mer och mer planerat. Jag har min egen säng där och sover lika bra där som hemma. Farmor har arbetat som dagmamma så hon vet vad barn vill ha. Jag har massor med roliga leksaker där. Jag får alltid en massa god mat och nästan hur mycket frukt jag vill. Men framförallt så har alltid farmor tid med mig. Hon säger att när jag är där så gör hon inget annat. Ibland vill jag hänga med på det farmor gör och då gör vi saker tillsammans. Men lika ofta sitter vi bara och leker eller pratar och sjunger. Ibland ligger vi i sängen och myser också.

Farfar är också där och jag älskar honom också men farmor är speciell. Jag var hennes första barnbarn men det krävs nog nåt mer än så för att komma så nära som farmor och jag har.

Här spelar vi kort.

Det här är vad farmor ser och älskar.

Ute är det lugn och ro. Vattnet fryser och solen skiner och det är minus och kallt. Naturen varvar ner för att klara av den kalla årstiden. Inomhus försöker vi pynta för att hålla värmen och komma ihåg ljuset tills det återvänder.

Inomhus finns det vilda. Här finns inget lugn utan istället är saker och ting där för att användas och njutas av. Inte på avstånd utan tätt inpå. När jag var mindre var alla sinnen involverade. Jag luktade, smakade och kände och klämde. Tittade noga från alla håll. Nu för tiden är det också viktigt att sätta ord på föremålen. De får spela huvudrollen i olika skådespel som oftast handlar om något från min vardag som jag behöver bearbeta.

Nu är jag sjuk igen. Hade 39,5 när jag kom hem från dagis häromdagen. Då fick mamma vara hemma med mig dagen efter. Då hade jag nästan ingen feber längre utan var bara grinig och uttråkad. Mamma försökte sysselsätta mig med en massa saker. Vi åkte till affären. Jag bröt ihop tre gånger ute i snön på parkeringen. Då blev mamma lite stressad för hon hade inte tagit på mig tillräckligt mycket kläder för att ligga ute och kravla i snön i 11 minus...

Sen när vi kom in till affären så fick jag syn på bananerna och då blev jag på lite bättre humör. Ända tills en man som vi inte kände skulle klappa på min kind och säga hej. Då bröt jag ihop igen. Mamma orkade inte lyfta mig när jag skrek så jag fick ligga kvar medans mamma hämtade ett par grejer. När hon kom tillbaka hade jag lugnat mig så då gick vi fem steg sen bröt jag ihop igen. Jag låg på golvet och skrek och mamma hämtade grejer. Så höll vi på hela handlingen. Det är tur att ICA här är liten. Mamma tyckte synd om de andra som handlade medans jag mest tyckte synd om mig själv.

Väl vid kassan bröt jag ihop för sista gången när jag fick dörren i ansiktet.

Väl hemma åt vi lunch och sen lekte vi med trolldeg. Det låter som jag säger LEGO när jag vill leka med trolldeg men det är alltså mammas hemmagjorda trolldeg som jag vill leka med. Recepten nu för tiden är lite mer avancerade än vad de var när mamma var liten så degen är mer följsam och skön att ta på. Sen är det citronsyra i så den håller ett bra tag. Men som sagt bara mjöl, salt, olja, vatten och citronsyra. Karamellfärg också såklart!

 

Här har jag gjort en fisk. Alla fiskar heter Nemo. Det är min film hos farmor och farfar.

Innan vi lekte med lera gjorde jag och mamma halsband. Det var Pingufigurer. Mamma försökte att vara lite vild och inte vara helt jämn och balanserad men det gick inte så bra. Så det är tre små pärlor mellan varje större pärla. Det vildaste mamma klarade av var att göra det i olika färger...

Solen går upp utanför fönstret en av de där första vinterdagarna när Hårkan inte riktigt har fryst utan isen bara flockar sig. Man kan fortfarande ana varje kontur på varje strå under snön och allt ser bara rent och fint ut.

Nu har det snöat tillräckligt. Håll det så här till tre dagar efter nyår och sen kan det bli sommar igen.

Fast jag gillar min snowracer som pappa köpt nya medar till. Idag tog vi med den in och körde runt på det nya fina stortorget i Östersund.

I helgen har min mormor och morfar och Charlie varit på besök. Det var roligt. I början var jag lite skeptisk till dem. Jag ville ju verkligen att de skulle vara här och att de inte skulle försvinna men de fick inte riktigt prata med mig eller ens komma i närheten.

Men det gick snabbt över och efter ett tag fick morfar hjälpa mig både på och av med ytterkläder. Jag hade mycket att visa dem när vi kom hem. Det var mitt rum och mammas och pappas rum för att inte tala om alla mina djur. Jag tror att både morfar och mormor blev imponerad av alla mina djur. Mormor hade ju varit här ganska nyligen men det var väldigt länge sen morfar var här.

Vi umgicks hela helgen. Vi åt gott och lekte en massa. Byggde tåg och spelade kort, på kvällen kollade vi på Laban.

Under hela besöket var jag lite orolig för att de skulle försvinna och åka hem igen utan att säga hej då. Så varje gång som de försvann eller som jag inte såg dem så ropade jag "momo momo?!" eller "morfa morfa?!". Mamma förklarade för mig att de skulle säga hej då innan de åkte hem men säker kan man aldrig vara.

Sen åkte de hem och de sa att de skulle komma tillbaka till nyår. Jag har ingen koll på hur lång tid det är tills dess men jag var inte ledsen när de åkte. Farmor och farfar kom bara någon timme efter och då hade jag ju mycket att berätta för dem om besöket.

Nu är det snö ute.