Prinsessan Leias blogg!

Vissa dagar är baksidan allt man har.

Det är himla roligt att gömma saker och sen så skall mamma eller pappa hitta dem. Fast ännu roligare är att gömma mig själv. Det är ganska lätt. Det kan räcka med en snusnäsduk eller en gammal frottétvättlapp som jag drar över huvudet. Sen går jag runt och frågar "Var ÄR jag?" alternativt "Var är Leia?".

 

Här är jag lite mer avancerad och hemlig. Jag har dragit en IKEAkasse över huvudet och frågar "Var ÄR jag?".

Allra svårast är det att hitta mig om jag stänger en dörr. Det går bättre nu men tidigare när jag bara visste hur man stängde dörrar och inte hur man öppnar dem så var jag tvungen att stå där till någon hittade mig och öppnade dörren.

Om jag gömmer mig på mitt rum och stänger dörren då hör mamma och pappa bara hur jag fnittrar. Då vet de att de skall ropa "Var är Leia?". Då svarar jag alltid "På mitt rum!"

Just det här med dörrar tycker jag är extra spännande. Fram till jag var två år så hade vi inga dörrar inomhus förutom toadörren hemma hos oss. Och dit fick jag ju inte gå själv. Nu har vi två. En dörr som går till mitt rum och en dörr som går till mamma och pappas rum. Jag är noga med att öppna och stänga dörrar.

 

På nätterna när jag vaknar och vill att mamma eller pappa skall komma till min säng då ligger jag bara kvar och ropar "KOM KOM!" eller så går jag med hårda höga steg och ställer mig vid mammas sängkant tills hon vaknar.

Men om jag vill krypa ner hos dem och sova där då smyger jag tyst tyst tyst. Jag öppnar försiktigt deras dörr och drar igen den tyst bakom mig. Sen kryper jag bara upp i mamma och pappas säng på mammas sida. Hon vaknar alltid och öppnar täcket för mig. Sen kryper jag ihop till en liten boll och lägger huvudet vid mammas hals och tar hela hennes kudde. Jag trycker upp fötterna i pappas ansikte och sen somnar jag gott. På sista tiden har jag faktiskt inte ens behövt ha med mig en napp.

Idag kom min kompis Freja på besök. Vi var båda lite sockerhöga efter att tidigare på dagen varit på hembygdsgårdens kak-kalas. Då får man äta hur mycket kakor man vill så jag åt två.

Freja och jag lekte runt lite och sen var Freja lite trött så hon föreslog att vi skulle vila lite i sängen och lyssna på en Pippi CD. Just Pippi är ett gemensamt intresse som Freja och jag har. Vi låg bekvämt på varsin kudde i sängen och lyssnade på Pippi i säkert flera minuter innan det var dags att dra igång igen.

Mitt rum är blått, grönt och vitt. Alla ni som kan Jämtlands färger tänker då vad patriotiska de är men så är inte fallet. Istället är det en matta som mamma och pappa gillar från IKEA som fick hänga med till färgaffären. Jag har haft den sen jag bara hade den och en spjälsäng i ett hörn av mammas och pappas rum så varför inte bygga en helt rum efter den?

Efter vilan så bjöd mamma på fika. Det blev juice och macka som Freja och jag åt vid mitt bord som nu står i vardagsrummet. Mitt rum är så litet och vardagsrummet är så stort så det kändes inte rättvist på något annat sätt. Jag fick tjata lite men tillslut fattade mamma och pappa vinken med att jag alltid bar ut mina stolar ut i vardagsrummet. Hade jag orkat bordet hade jag burit det med...

Till efterrätt fick vi russin som mamma spred ut på en bricka. Freja och jag fick sen bara äta ett var. Jag tror mamma hoppades på att det skulle ta ett litet tag att äta upp men vi klarade det ganska snabbt.

Man kan inte vara på topp jämt. Inte ens jag. Fast med tanke på hur sent jag gick upp och att det bara var två timmar sen borde jag vara piggare än så här...

Sitter och myser i fotöljen som står med utsikt över köket. Där brukar den som inte lagar mat sitta och hålla den som lagar mat sällskap. Jag sitter där också av en annan anledning. Även om napparna har börjat att tappa sin tjusning är de fortfarande intressanta. Och det är bara i fotöljen, soffan eller i sängen som jag får ha napparna. Så då får jag ju vara där när nappbegäret sätter in. En helgförmiddag låg jag i sängen i fyra timmar för att mamma var tjurig och inte lät mig ha napparna någon annanstans. Ibland gick jag upp och testa men det vara bara en tjurig mamma som sa: "Lägg tillbaka napparna eller dig!". Så då la jag tillbaka mig.

 

 

En annan fotölj i en annan stad. Samma sorts napp och samma Leia - fast 2 år och 3 månader tidigare.

På lördagarna så går nästan alltid mamma och jag och tränar. Det är familjelek på Friskis & Svettis och vi tycker båda två att det är väldigt kul. Däremot har vi svårt att komma i tid. Nu börjar träningen klockan halv elva så man kan ju tycka att det inte vore så svårt men det är det.

Oftast tränar F och hennes mamma med oss också. Men just den här lördagen så orkade inte mamman så F kom själv och tränade med oss. Det är bara bra tycker både mamma och jag för det är alltid roligare med kompisar. Så vi tränade och tränade. Först tränar vi tillsammans till musik och är bilar, bussar, troll, ugglor, hundar och en massa annat. Sen är det fri lek och då brukar vi hoppa och klättra på alla roliga grejer som finns i gympasalen. Mamma brukar hamna i gräl med några av de andra mammorna. De andra mammorna bygger upp så svåra banor att gå så vi måste ha hjälp från de vuxna. Min mamma tycker istället att jag skall få känna stoltheten att klara något själv och att jag skall få känna mina begränsningar men också överkomma dem på egen hand.

Efter gympan så äter vi alltid äpple och dricker vatten ute vid receptionen. Där finns det också en massa tidningar och böcker. På bilden så läser F och jag ur en Pippibok. Det är ett gemensamt intresse vi har. Eller kanske två? Både Pippi och böcker.

Ute på parkeringen väntade F:s mamma men också världens längsta pinne. Både F och jag var tvungna att hålla i för att vi skulle orka lyfta den. Strax efter den här bilden så kastade jag en mycket mindre pinne på F i hennes ansikte. Det var meningen som ett skämt men det var inte roligt. Istället så blev F jätteledsen. Jag insåg att jag hade gjort fel men jag tycker det är svårt att "låta" någon. Istället så började jag också gråta. Så sen grät vi ikapp till mammorna satte fast oss i varsin barnstol. Men hela kvällen och dagen därpå pratade jag om att jag kastat pinnen på F och att hon blivit ledsen och att jag också blivit ledsen. Alla djuren hemma blev också ledsna med jämna mellanrum.

 

Det är klurigt det här med hur allt fungerar. Jag trodde det skulle vara en kul grej att kasta pinnen men F blev ledsen. Fast jag blev också ledsen och då är det svårt att säga förlåt. Jag menade ju inget illa. Tur att jag har djuren hemma att testa olika scenarier på.

 

Mamma och jag gjorde stan efter träningen. Först hamburgare med pommes frites och lingondricka och sen en tur med vagnen på stan. Mamma shoppade lite och jag kollade på bussarna. Ni förstår ju att jag var trött sen.

Pappa ringde till doktorn och doktorn svara... I sängen får inga små apor vara!

Nej, faktiskt inte. Han sa att vi fick komma in och visa upp ögonen. Så vi kom till läkaren och han såg och blev imponerad. Han tyckte eftersom jag var hes också att det mycket väl kunde vara någon halsbakterie som landat i ögonen. Det är inte bra så jag fick medicin. Penicillin som doktorn noga skrev upp hur mycket jag skulle ta.

Efter doktorn lämnade pappa mig på dagis. Jag kom precis till samlingen vilket är min favoritstund så pappa fick gärna gå. Han gick till apoteket där de sa att det var en medicin som de var tvungna att blanda till speciellt. Så de skulle ringa pappa när det var klart. När de väl ringde och pappa kom tillbaka då var apotekarna lite fundersamma över vad doktorn skrivit. De tyckte de var för hög dos. Det var lite surt för de hade blandat den stora flaskan för dryga 200 spänn istället för den lilla för 100 spänn om det var dosen som de trodde.

Så jag fick den mindre dosen på kvällen och dagen därpå hade de ringt doktorn som visst hade skrivit fel. Vilken tur att personalen var uppmärksam men trist att det skulle kosta dubbelt så mycket som det behövde. Men mamma och pappa vet vad de skall göra med all medicin som blir över ändå.

Den skall jag få på lördagarna om jag är riktigt snäll. För jag älskar min medicin. Pappa var lite betänksam med tanke på vissa händelser när jag var mindre men ni anar inte hur god den här medicinen är! Jag vill bara ha mer och mer! Det är alltså pencillin med artificiell jordgubb och citronsmak. Efter jag ätit den så stinker jag som en hel NamNam fabrik.

Som ni alla kanske vet har vi överlevt svininfluensan hela familjen. Men när kroppen är lite försvagad kan man ju drabbas av både det ena och det andra...

Jag har fått ögoninflammation. Det började i ena ögat och fortsatte till andra igår. Det är ganska illa och jag har lite problem att öppna ögonen på morgonen. Men det erkänner jag icke! För då måste mamma eller pappa dit och tvätta och det är det värsta jag vet! De får hålla fast mig och jag kniper ihop ögonen så hårt att de ändå inte kommer åt gojset.

Enligt socialstyrelsens riktlinjer skall barn inte vara hemma från förskolan på grund av ögoninflammation men pappa säger att om det inte har blivit bättre imorgon så är jag hemma. Då skall vi gå till läkaren igen och försöka få någon salva och inte bara rådet att tvätta med saltvatten.

Nu till den äckliga bilden. Man kan ana att huden runt ögonen är precis så där känslig som det sägs i reklamen för dyra ögonkrämer...

Det kanske är något jag lärt mig på dagis eller så är det någon annanstans men nu för tiden är jag strängt upptagen med att LEKA.

På mornarna måste vi gå upp för jag skall leka. Och sen plockar jag och pysslar med mina djur och grejer i flera timmar om jag får lov. Jag försöker resonera med pappa att jag inte kan gå till dagis för jag måste vara hemma med djuren men pappa övertalade mig med att det finns djur på dagis också.
Det är ju sant men djuren här hemma är speciella. Mamma och pappa tycker det är mysigt att pyssla på med sitt och ha mitt småsjungande eller snack i bakgrunden. Jag sjunger mycket för djuren och pratar med dem. Om det är bebisdjur så får de en väldigt mjuk och gullig röst som talar till dem.
Just nu går leken mycket ut på att det finns en mamma och en pappa och att det är min mamma eller pappa eller djurets mamma och pappa. Idag hade giraffen sin mamma och pappa. Pappan var min stora fina ko som nog är något av en favorit bland alla djur.
Pappa och jag pratade om att kor oftast är en mamma men jag stod fast vid att detta var en pappa. En annan sak som är viktig just nu är att hitta någons mamma och pappa eller att någons mamma eller pappa kommer.
-"Titta här kommer din mamma!" är en vanlig replik just nu.

Efter middagen idag som jag åt ganska friskt av så var jag tvungen att gå för att leka. Jag hann dock äta två portioner med lingon och mjölk och en massa ugnspannkaka innan dess. Sen stod jag och lekte i fönstret i någon timme. Sen drog jag fram mina två stolar dit. Pappa får sitta på den ena.

Han får den i trä. Jag sitter alltid på min röda. Jag har två likadana stolar i trä. Den ena står hemma hos farmor och farfar och den andra är här hemma. Den hemma hos farmor och farfar har jag vält på en gång. Så nu vägrar jag att sitta på den där. Jag vet nog att det är samma stol här hemma så för säkerhets skull så vägrar jag att sitta på den också. Det verkade som att jag höll på att glömma hur farlig stolen i trä var så pappa påminde mig för någon vecka sen genom att drämma den i huvudet på mig. Han sa att det inte var med mening men jag vet inte...

Vissa dagar vill jag inte alls prata i telefon men idag var jag väldigt sugen på att snacka lite med någon.
Först så föreslog jag att vi skulle ringa pappa men han satt vid bordet med oss så mamma föreslog att vi skulle ringa mormor och morfar. De svarade inte så då ringde vi farmor istället. Hon var hemma.
Vi pratade om ditten och datten, vad jag hade ätit till midddag, ugnspannkaka med lingon och lite annat. Sen gick jag och telefonen bort till alla mina djur i fönstret. Det är där jag hänger mest nu för tiden. Jag visade alla djuren för farmor. Det är skönt att prata med någon so har ett gemensamt intresse ibland.

 

Alla bloggar av rang har det - så även min.

Jag tror att alla människor har en inbyggd dygnsrytm inprogrammerad från födseln. Visst kan man ändra lite på sina vanor men man mår ändå bäst om man lever som kroppen vill. Det finns ju den där teorin om att människor som är kvällspigga men har svårt att gå upp på mornarna har fler antal timmar på sitt dygn än andra eller om det är färre timmar?
Hur som helst så har jag en dygnsrytm som inte passar överens med mammas och pappas jobbtider eller dagis. Pappa har samma dygnsrytm så han förstår men han är ju vuxen och kan mer planera för de tidiga mornarna. Själv blir jag lika överraskad varje gång.

Nu har jag varit sjuk i nästan två veckor. Det är konstaterat att pappa hade svininfluensa. Doktorn plockade snor ur pappas näsa och såg det (och så undrar de varför jag är rädd för läkare?). När jag var sjuk så sov jag helst länge länge på morgonen. Jag föll direkt in i min gamla dygnsrytm så nu får gärna klockan bli halv tio innan jag slår upp mina blå. Problemet är nu bara att jag skall börja på dagis igen. Och att jag skall infinna mig för tjänstgöring klockan halv åtta. Halv åtta! Det är riktigt riktigt tidigt, speciellt nu när det är så mörkt ute.

Så pappa försöker väcka mig tidigt på morgonen. Det går sådär. Idag var vi på dagis till tio... För att jag skall kunna vakna tidigt behöver jag gå och lägga mig tidigt på kvällen. Men det vill ju inte jag för jag är en kvällsuggla precis som pappa. Så jag går runt och pysslar på och vill inte alls lägga mig. Vid åtta tycker ändå mamma och pappa att det är dags. Mamma är lite bitter och tycker att det mest är pappas fel med min skeva dygnsrytm så hon låter pappa göra läggningen. Det går till så här:

Först skall det kollas om det finns bajs i blöjan och då skall mamma byta. Sen skall mamma borsta tänderna på mig. Det får inte pappa göra. Egentligen inte mamma heller men hon tar fajten. Sen går pappa och jag in på mitt rum. Där klär vi av mig nakenfis och smörjer in hela mig. Jag har lite problem med mollusker just nu så det behövs lite smörj för att inte huden skall bli irriterad. Sen skall pappa hitta mig i min stora säng för nu skall blöja och pyjamas på. Det vill jag inte men jag är för liten för att kunna bestämma det säger pappa.

Tio nappar och sen är jag beredd att lyssna på minst fem böcker. Sen skall vi släcka. Det vill jag inte. Jag har dock inte riktigt koll på det här med tända och släcka så jag ligger i mörkret med pappa och skriker "släck lampan!".
Sen skall det skrikas, pratas lite mer, stökas omkring och kanske tillslut somnas. Men oftast tar det någon timme för mig att komma till ro. Så läggningen är inte jättekul för någon just nu. Men som sagt hoppas vi att det blir lättare när min dygnsrytm kommer tillrätta igen.

Fast jag längtar tills jag blir tonåring så att jag kan få sova till elva. Det gör mamma och pappa också.

Jag har en massa fina djur som bor i en byrålåda i mitt rum. Fast just nu trivs de bäst i fönstret i vardagsrummet. Där går de omkring och hittar sin mamma eller sjunger glada sånger. Här på bilden pysslar jag på som bäst medans mamma och pappa bara sitter och slöar och pratar framför brasan med en kopp te.


Fast sen började pappa pyssla med datorn och mamma satt och lekte med sin nya mobil. Fast hon var visst lite irriterad för hon hade slarvat bort sin "skrivpinne" till den. Jag undrade om hon kanske inte behövde den så jag gick och hämtade den. Jag hade visst lagt den i min spis och nu tog jag fram den och överraskade mamma med den. Hon blev väldigt glad för hon visste inte ens att jag hade haft den! Tur att någon i den här familjen har ordning på sakerna.

-"Leia vi måste byta din blöja innan vi åker"
-"Jag har bytt blöja".




-"Leia det här luktar inte jordgubb"
-"Nej det luktar bacon"




-"Leia vi måste byta blöja"
-"NEJ!"
-"Leia, skall mamma eller pappa byta blöja?"
-"Mamma" (alltid)
-"Då går vi då"
-"NEJ!"
-"Vi tävlar om vem som kommer fortast ut på toaletten. Klara färdiga spring!"
-"JAA!"

Nu ligger jag i sängen och försöker somna. Pappa ligger där med mig och mamma sitter i soffan och försöker vara så tyst som möjligt.

Idag har hela familjen varit mer eller mindre sjuk. Mamma börjar bli mindre sjuk, jag är mittimellan och pappa är den som bara blir sjukare och sjukare. När vi vaknade hade jag drygt 38 graders feber men jag var pigg och snackig så det blev inga mer alvedon för mig så den högre tempen fick ta död på viruset som härjar min kropp.

Jag tog det lugnt hela förmiddagen. Smååt och lagade mat på spisen. Kollade på Pippi på datorn. Ni vet sånt där man gör när man bara är hemma och tar det lugnt. Det största som hände var när pappa gick ut till gäststugan ett tag innan lunch. Då bröt jag ihop vid dörren och bara stod och grät till mamma gick ut och hämtade in honom. Sen åt vi norsk makrill i tomatsås och kokt ägg. Jag gillar ägg men bara vitan.

Efter maten försökte mamma få mig att vila framför en film men jag blev bara irriterad när hon somnade så tillslut fick pappa och jag gå in och läsa och somna i min säng.

Middagen hjälptes mamma och jag åt att göra. Jag hackade äpplen och tog loss den där runda skrottgrejen från vår äppelklyvare medans mamma skalade. Sen rörde jag allt vad jag kunde i smeten och petade lite på degen. Sen hade jag lagat mat klart.

Pappa försökte få mig intresserad av Linus på Linjen men nej. Jag föredrar hellre Laban.

Pappa muckade med mig under middagen. Han tjatade om något och jag blev arg och hällde ut ett glas med vatten. Sen vägrade jag att torka upp och gick och grät och skrek ett tag. Jag kunde säga förlåt till mamma "låta mamma" men vägrade att "låta pappa". Så det blev så dålig stämning att jag gick och lade mig.

Nu så ligger jag i sängen. Jag bad själv om att få gå och lägga mig vilket är mycket ovanligt. Men jag hade en riktigt bra eftermiddag/kväll. Jag vaknade upp från min eftermiddagslur och ville upp och kolla på Laban. Sen satt jag och fes mig igenom alla avsnitten. Lagom till att jag var beredd att se alla avsnitten igen så kom pappa hem.

Då åt jag en köttbulle ikapp med Laban på filmen - fast de äter kokosbollar men det förstår inte jag - och det gick ganska bra. Men sen skulle vi byta blöja för det var visst inte bara fisar som hade kommit ut.

När jag sett alla avsnitten en gång till hade jag inte bara suttit av lite tid, jag hade även snaskat i mig 20 vindruvor. Trött och mätt så bad jag om att få lägga mig. Mamma mös med mig ett litet tag och sen så somnade jag själv. Godnatt!

Idag är jag sjuk så mamma har en massa tid att göra saker. Mest för att mamma också är sjuk och därmed inte orkar göra något nyttigt som tex diska eller städa eller så. Men jag vill gärna ha mamma nära nära när jag är sjuk så därför sitter hon nu bredvid mig i soffan medans jag ligger hopkrupen och snarksover bredvid henne.

 

 

Jag har med mig mitt sköna fina flodhästtäcke ifrån sängen. Egentligen är min säng för stor för det täcket för det är var ju till min gamla spjälsäng men jag gillar det så mycket så jag vill inte göra mig av med det. Och bara för att min säng är 160 cm är jag fortfarande bara drygt 80 cm lång.

 

Jag är förkyld och mamma vet att det snart kommer börja snora för det gjorde det på henne. Men än så länge har jag bara hög feber - runt 40 grader - och mår pyton. Jag vill inte äta och jag vill inte dricka. Mamma och pappa har funderat på vilken sorts mat jag skulle gilla så jag har en liten buffé att välja mellan.

 

På buffén finns det kalla köttbullar, grillchips, färsk ananas, salta pinnar, macka med smör, clementiner samt glass om jag ber om det. I glaset finns outspädd apelsinjuice.
Trots alla dessa godsaker har jag idag fått i mig tre köttbullar, ett grillchips, två små bitar ananas, tre teskedar glass och en clementing. Jag har druckit drygt två dl juice. Allt annat har jag tackat nej till så ni förstår hur sjuk jag är!