Prinsessan Leias blogg!

Jag tror att alla människor har en inbyggd dygnsrytm inprogrammerad från födseln. Visst kan man ändra lite på sina vanor men man mår ändå bäst om man lever som kroppen vill. Det finns ju den där teorin om att människor som är kvällspigga men har svårt att gå upp på mornarna har fler antal timmar på sitt dygn än andra eller om det är färre timmar?
Hur som helst så har jag en dygnsrytm som inte passar överens med mammas och pappas jobbtider eller dagis. Pappa har samma dygnsrytm så han förstår men han är ju vuxen och kan mer planera för de tidiga mornarna. Själv blir jag lika överraskad varje gång.

Nu har jag varit sjuk i nästan två veckor. Det är konstaterat att pappa hade svininfluensa. Doktorn plockade snor ur pappas näsa och såg det (och så undrar de varför jag är rädd för läkare?). När jag var sjuk så sov jag helst länge länge på morgonen. Jag föll direkt in i min gamla dygnsrytm så nu får gärna klockan bli halv tio innan jag slår upp mina blå. Problemet är nu bara att jag skall börja på dagis igen. Och att jag skall infinna mig för tjänstgöring klockan halv åtta. Halv åtta! Det är riktigt riktigt tidigt, speciellt nu när det är så mörkt ute.

Så pappa försöker väcka mig tidigt på morgonen. Det går sådär. Idag var vi på dagis till tio... För att jag skall kunna vakna tidigt behöver jag gå och lägga mig tidigt på kvällen. Men det vill ju inte jag för jag är en kvällsuggla precis som pappa. Så jag går runt och pysslar på och vill inte alls lägga mig. Vid åtta tycker ändå mamma och pappa att det är dags. Mamma är lite bitter och tycker att det mest är pappas fel med min skeva dygnsrytm så hon låter pappa göra läggningen. Det går till så här:

Först skall det kollas om det finns bajs i blöjan och då skall mamma byta. Sen skall mamma borsta tänderna på mig. Det får inte pappa göra. Egentligen inte mamma heller men hon tar fajten. Sen går pappa och jag in på mitt rum. Där klär vi av mig nakenfis och smörjer in hela mig. Jag har lite problem med mollusker just nu så det behövs lite smörj för att inte huden skall bli irriterad. Sen skall pappa hitta mig i min stora säng för nu skall blöja och pyjamas på. Det vill jag inte men jag är för liten för att kunna bestämma det säger pappa.

Tio nappar och sen är jag beredd att lyssna på minst fem böcker. Sen skall vi släcka. Det vill jag inte. Jag har dock inte riktigt koll på det här med tända och släcka så jag ligger i mörkret med pappa och skriker "släck lampan!".
Sen skall det skrikas, pratas lite mer, stökas omkring och kanske tillslut somnas. Men oftast tar det någon timme för mig att komma till ro. Så läggningen är inte jättekul för någon just nu. Men som sagt hoppas vi att det blir lättare när min dygnsrytm kommer tillrätta igen.

Fast jag längtar tills jag blir tonåring så att jag kan få sova till elva. Det gör mamma och pappa också.