"Nu måste jag leka!"

Det kanske är något jag lärt mig på dagis eller så är det någon annanstans men nu för tiden är jag strängt upptagen med att LEKA.

På mornarna måste vi gå upp för jag skall leka. Och sen plockar jag och pysslar med mina djur och grejer i flera timmar om jag får lov. Jag försöker resonera med pappa att jag inte kan gå till dagis för jag måste vara hemma med djuren men pappa övertalade mig med att det finns djur på dagis också.
Det är ju sant men djuren här hemma är speciella. Mamma och pappa tycker det är mysigt att pyssla på med sitt och ha mitt småsjungande eller snack i bakgrunden. Jag sjunger mycket för djuren och pratar med dem. Om det är bebisdjur så får de en väldigt mjuk och gullig röst som talar till dem.
Just nu går leken mycket ut på att det finns en mamma och en pappa och att det är min mamma eller pappa eller djurets mamma och pappa. Idag hade giraffen sin mamma och pappa. Pappan var min stora fina ko som nog är något av en favorit bland alla djur.
Pappa och jag pratade om att kor oftast är en mamma men jag stod fast vid att detta var en pappa. En annan sak som är viktig just nu är att hitta någons mamma och pappa eller att någons mamma eller pappa kommer.
-"Titta här kommer din mamma!" är en vanlig replik just nu.

Efter middagen idag som jag åt ganska friskt av så var jag tvungen att gå för att leka. Jag hann dock äta två portioner med lingon och mjölk och en massa ugnspannkaka innan dess. Sen stod jag och lekte i fönstret i någon timme. Sen drog jag fram mina två stolar dit. Pappa får sitta på den ena.

Han får den i trä. Jag sitter alltid på min röda. Jag har två likadana stolar i trä. Den ena står hemma hos farmor och farfar och den andra är här hemma. Den hemma hos farmor och farfar har jag vält på en gång. Så nu vägrar jag att sitta på den där. Jag vet nog att det är samma stol här hemma så för säkerhets skull så vägrar jag att sitta på den också. Det verkade som att jag höll på att glömma hur farlig stolen i trä var så pappa påminde mig för någon vecka sen genom att drämma den i huvudet på mig. Han sa att det inte var med mening men jag vet inte...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0